Tiger vänner

Jag ska vara ärlig och säga att jag har inte super många nära vänner. Dom där som vet allt om mig. Som jag släpper in i alla vrår av mitt liv. Men jag har dom på varsin pedestal i mitt hjärta. Jag ger dom min kärlek och visar min uppskattning på bästa sätt. Genom att lyssna, berätta och finnas där. Och dela upplevelser och dagar med varandra. Jag är så tacksam för att jag har dom.

Jag har rätt många bekanta, eller vänner som jag träffar sällan, som jag bryr mig mycket om, men som jag ofta bara träffar några gånger per år. Dom är också viktiga för mig. Vi tar vid där vi senast sågs. Man måste liksom inte ses eller prata hela tiden.

Under en period av mitt liv släppte jag taget om många av mina vänner och stängde mig själv ute. För att jag trodde att det var tvunget att vara så. Jag glömde bort hur viktiga dom faktiskt är. Jag blev väldigt ensam. Det tog lång tid innan jag fann mig vid deras sida igen. Jag tappade bort mig själv...

Jag vill aldrig finna mig själv i ensamheten igen.

Tigrarna har tryckt!

I tisdags var vi och tryckte Tiger Baby grejer! Jag var ganska nervöst för jag har ju bara gjort screentryck en gång tidigare och det var på kursen. 

Blivande totem-väskor

Att göra Tiger Baby trycket till totem-väskorna var inga problem. Men att göra en stor ram till scarfsen var näst intill omöjligt (för mig alltså;)). När man gör ett screentryck belyser man ramen med UV-lampor, men ramen för scarfen var så stor att lampan inte räckte till riktigt. Så vi fick använda solen. Eftersom jag även sysslar med detta, blev jag överlycklig. Att det bara var naturen som fungerade, I LOVE IT!

Och trycken blev jättefina, ni är många som säkert redan sett dem på Instagram, men vi har inte hunnit sy kanterna än. Eller jo, jag var tvungen att sy en bara för att se hur de blir. 

Och jo, jag/vi är nöjda! Vi valde ju att göra scarfen så både vuxna och barn kan ha scarfen, den kan alltså följa med en liten tills liten är stor. 

Vi ville också göra någon slags vimpel. 

Tanken är att det ska se ut som en såndär amerikansk college vimpel.

Allt kommer snart att komma upp i shopen 

här på bloggen, så håll utkik!

Tigrarnas syn på kroppen

Det snackas just nu mycket om kroppar på internetet. Om hur andra tycker att din kropp ska se ut. Många skriver om det och många reagerar. 

Det ideal som råder är sjukligt. 

Idealet är förödande för många. Idealet sätter spår. Idealet gör ont. Idealet är overkligt. Idealet sårar. Idealet pressar och stressar. Idealet gör människor sjuka.

Jag är inte idealet, långt ifrån. Jag är större än idealet. Jag ska inte passa in alltså. Men jag passar in, in i min egen hud. 

Jag tänker ibland att jag borde vara som idealet. För det finns en norm, ett tillstånd där man bör vara för att passa in. Och om man inte är där ska det försvaras och kämpas, och det är något jag inte vill göra. Jag vill inte kämpa för någon annan än mig när det gäller mitt utseende. 

Jag träffar ofta brudar som kämpar med/mot sin vikt genom att inte äta ditten eller datten. Och dessa brudar är långt ifrån tjocka. Långt ifrån. Jag kan inte låta bli att undra vad som driver dem. Eller snarare vem.

Jag tycker självklart att man ska ta hand om sig, jag försöker göra detta varje dag (ganska svårt att få till alltid). Men när det går för långt, när det tar över, finns det någon glädje i det hela då? Vad är det man vill nå genom att vara idealet? 

Och vad är det som saknas när man inte klarar av att vara sin egen kropp?

Jag tror att man måste våga. Våga vara sin egen kropp.

Jag vågar oftast. Men ibland går det inte. Som när jag såg den översta bilden första gången, den när jag sitter på trappen. Jag tänkte "fy fan vad tjock jag är".  Det gör jag inte idag. Jag tycker jag är jättefin på den bilden faktiskt.

När jag trillar dit har jag några saker jag tänker på för att peppa upp mig. 

Alla mammas nakna tanter på Finnhamn när jag var ung. Stora och små. Tigrar allihopa.

Jag tar också ibland bild på mig själv. För vad jag ser i spegeln och på bild är olika saker. Verkligheten fångad på bild tycker jag är enklare att se. 

Jag tänker på vad en superkänd rappare (vem kommer jag inte ihåg) sa en gång i en intervju. Han sa, "Det spelar ingen roll om man är tjock eller smal, det handlar om "utstrålning". När Whoopi Goldberg (inte smal) kommer in i ett rum blir man som förtrollad av hennes utstrålning". Och det han sa, det stämmer ju.

Så, jag tycker att vi ska kämpa på. Ställa krav, trampa ner sjuka tips,  och våga vara oss själva och ta hjälp av varandra så vi iallafall kan styra skeppet i rätt riktning.

NI ÄR FINA I JUST ER KROPP!

Tigrarnas syn på kroppen

Alla har en kropp. En kropp som vi har rätt att göra nästan vad vi vill med. En kropp som är vår egen. Tycker man ju. Men hur egen är ens kropp? Hur mycket modifierar vi våra kroppar för andras skull Egentligen? För det görs ju. Människor som inte står ut med sin egen kropp för att dom tror att någon annan inte tycker att den duger. Det görs ju så mycket att hela samhället är delvis uppbyggt av den tanken. Tanken att vi hela tiden måste se bättre ut, i andras ögon. Det här är inte bra. Det vet vi. Eller hur!? Det är så sjukt trist att medier, tidningar, tv, filmer ja allt möjligt ska vinkla allt så det bara handlar om hur snygg och sexig man är. Det är nog! NOG! Det är för fan 2013! Vi borde ha kommit längre. Jag blir så trött. 

Jag tycker personligen om mitt utseende. Jag har inga problem med specifika delar av min kropp. Jag har fött 2 barn utan problem när jag var rätt ung och min kropp förändrades endel. Och det är jag glad för, den ska förändras, det hör till. Ibland önskar jag att min mage inte skulle bli så ballongig vid PMS men det är ju en annan femma. Jag skulle vilja vara fysiskt starkare och ha bättre kondition. Det är enda anledningen för mig att träna. Inte för att bli smalare eller "sexigare". 
Ibland säger någon till mig "att jag ska vara glad att jag är så smal"! Eller "Att jag inte ska ta min smalhet för givet, för snart smäller det till". Som att jag är otacksam över hur jag ser ut. Jag är varken otacksam eller tacksam, jag försöker att ta hand om mig och det är såhär jag ser ut. Så är det bara. Min kropp är min kropp. Jag vill helst bara att den ska räcka till och vara frisk så länge som möjligt liksom. 

Så här ser jag ut. Och tycker någon att nåt inte är bra nog, så kan den personen fara åt skogen. 

Tigrarna tar det från början

Den här bloggen heter ju Tiger Baby.

 Varför undrar ni kanske? 

För det var ju faktiskt ett tag sen vi pratade om det.

För oss är en Tiger någon som vågar.

 Vågar vara ärlig, stark och modig. 

Vågar att leva sitt liv här och nu. 

Vågar vara lycklig.

Vågar bli älskad. 

Vågar säga nej om det behövs. 

Vågar vara närvarande i nuet. 

Någon som vågar gå mot strömmen.

Det betyder ju inte att det 

aldrig är svårt eller tungt, för det är det ibland. 

Men man vet inom sig att man är en Tiger. 

Att man klarar allt. Att man, i vårt fall är en Tiger-mamma.

Vi är Tigrar, baby! 

Är du en Tiger?

Arbetet startar nu!

På tisdag ska jag och Maria trycka T.B- grejer. 

Vi vet alldrig riktigt vad det kommer bli men en sak är iallafall (nästan) klar. En Tiger Baby scarf. Just nu ligger tyget i min tvättmaskin och blir färgat, spännande för jag vet inte riktigt vilken färg det kommer bli. 

Så här ser mönstret ut iaf!

Äntligen!

Ja! Nu är vi tillbaka! Med mer pepp än någonsin!

Trötthet och mörker är bakom oss, ljus och kreativitet är framför.

Vi har, som Johanna skrev nyss, kommit igång med nya Tiger Baby prylar. Det kommer bli lite nytt på bloggen, förnyelse och utveckling är alltid välkommet tycker jag.

 

Barnen växer och våren är här. Vintern har vi sovit bort nu och lägger all energi på att vara i nuet och se framåt med nyfikenhet.

Väl mött årets varma tid. 

Och det känns så sjuk kul att få blogga här igen! YES! 

  

 

Tigrarna är tillbaka!

Hej! Vi är tillbaka! Vi behövde en liten paus bara. Men nu är den över och vi vill dela vår Tiger-vardag med er igen!

Hösten och vintern var tung och jobbig för mig. Mycket sjukdom och trötthet här hemma. Under vintern och våren har två av mina familjemedlemmar opererats, båda med väldigt lyckat resultat, så nu verkar de tunga sjukdomarnas tid vara över. Plus att en massa härligt vår-ljus har gett mig energin tillbaka.

För någon vecka sen gick jag screentrycks-kursen jag så länge längtat efter och en helt ny värld öppnades för mig. Så mycket man kan göra. Så många alternativ och så lite tid ;)

Självklart ska jag och Maria trycka Tiger Baby grejer, med start nästa vecka. Så himla spännande!

Vi hoppas att ni vill börja hänga med oss igen, 

för vi vill hänga med er!

We´ll be back

Vi behöver just nu en lite längre paus från Tiger Baby bloggen. Vi älskar bloggen, så det är med sorg i hjärtat. Men vi kommer tillbaka. Vill ni fortsätta att följa oss så länge så hittar ni Maria här och Johanna här. Och som vanligt på Instagram, Maria som lizamaria-s och Johanna som tigerbabylove. 

See you soon!

Kärlek till er alla och glöm inte bort att vara en TIGER!!!

Valentines!?

Näähäähä.... 

En underbar alldeles vanlig torsdag önskar jag åt alla! 

Med eller utan kommersiellt påhitt som gör att folk slösar pengar och mår dåligt för att dom inte är i en kärleksrelation!

Godisbönor... mm mm mm...